Lite mountainbiking

Det har blivit en del fantastiska mountainbike turer over sommaren. Jag hade vantat pa ett bra tillfalle att cykla upp till Obelisken pa Old Man's range, 1700 m over havet, en stigning pa 1300 m utstrackt pa 11 km, sen 20 km nedforsbacke och ytterligare 12 km pa grusvag tillbaka till Alexandra. Min kara pappa och syster slappte av mig vid foten, vid Fruitlands, och jag cyklade upp. Jag maste erkanna att det brande i benen, men kanslan att ta sig upp for det massiva berget ar obeskrivbar. Man kanner sig sa otroligt odkmjuk och respektfull. Bergen som jag annars cyklar i runt Alexandra ser ut om sma kullar dar nedanfor. Det ar forstas kallare dar uppe, en helt annan vaxtlighet och stenarna ar vind-, sno- och regnapinade. Man kanner sig ratt ensam dar uppe, allt ar sa tyst. Utsikten ar helt fantastisk, med sydalperna i bakgrunden och lilla Alexandra och en stor del av central Otago i forgrunden. Nedforsbacken genom Prospect hill track till Clyde ar lang och harligt stenig och skumpig. Tillbaka i Alexandra vantade syster och pappa vid floden med en Subway. Vilken dag!

Old Man's range.

I Januari bestamde jag mig for att gora ett mtb race som kallas "Big Easy". Namnet kommer inte fran att den ar latt, snarare fran att det ar mer nedfor an uppfor. Racet borjar vid Snowfarm utanfor Queenstown, gar ner till floden Roaring Meg, sen over toppen pa Mt Pisa. Det var den mest fantastiska mtb tur jag gjort. Mt Pisa ar 2000 m hogt. Man ser snokladda sydalper at vaster, Southern Lakes, Cromwell i oster. Det ar kargt och tufft dar uppe, och sa fantastiskt vackert. Jag alskar bergen! Det var en total stigning pa 1200 m, totalt 2300 m stenig, gropig, pa sina stallen brant och tekniskt nedfor, over 48 km. Jag hade raknat med runt 4-5 timmar men slutade pa 3.18 och en femte plats. Jag hade ett fanigt leende pa lapparna i en vecka efterat (det sitter nog kvar lite annu). Marie, jag och Isaak hade en superharligt helg i Wanaka och vanen.

Big Easy bike race.

Jag har antligen hittat en grupp att cykla med har i Teviot valley. Det ar en grupp duktiga mountaibikare som gillar en ordentlig uppforsbacke. Kath tog med mig upp pa Mt Benger for ett par veckor sen. Det ar ett 1500 meter hogt berg, en stigning pa runt 1300 m. Jag behover nog inte saga att utsikten ar fantastisk... man ser hela Lake Onslow daruppifran. Och sydalperna. Nedforsbacken Bullock track ar brant, rolig och grasig, och det ar helt fantastiskt att se hela dalen med floden och molnen som tunna slojor nedanfor. Vi cyklar varje mandag. Idag blev den en ordentigt teknisk bana, mer lyfta cykel upp och ner for ordentligt branta klippor och sluttningar, an att cykla! Kul var det! Jag kanner mig sa otroligt tacksam att jag ar frisk och stark nog att orka ta mig upp och nedfor bergen. Det ar verkligen inget att ta for givet. Tack! Jag kom trea i ett mtb race i Glenham, 43 km grinding med mycket upp och nerfor och mycket pa gras. Det blaste som bara den, jag for av stigen ett par ganger, men det var roligt. Mamma, pappa och Isaak var med och hejjade och syrran gick milen.

 

Obelisk pa Old Man's range. Alexandra i bakgrunden.

 

Mt Benger. Fotograf: Kath Kelly

Mt Benger. Magic place! Fotograf: Kath Kelly
 

 

 

 

Den andra sommaren: familje tider

Jag har tankt att uppdatera lange nu, men tider flyger ivag och nu ar det redan slutet av sommaren (den andra sen vi kom till Nya Zeeland). Det kanns att det borjar bli host, men det ar anda valdigt annorlunda mot for hur det kanns hemma I Sverige. Har kanns sommaren sa mycket langre, arstiderna ar inte lika distinkta som hemma. Aven om traden blir gula och faller av pa hosten aven har sa gar arstiderna liksom in i varandra mer. Klimatet ar nagot av det jag gillar bast med Central otago. Det ar varmt och regnar sallan. Bra for fruktodlarna men mindre bra for bonderna... Ett ordentligt regnvader kan vara rena katastrofen for korsbars skorden. De tar in helikoptrar efter ett regnvader for att torka korsbaren.
 

Tomtar arbetar i tradgarden.

Allt i tradgarden har vaxt sa att det knakar. Vi har frysen full redan och det vaxer fortfarande. Haromdagen at vi den forsta egenodlade vattenmelonen.

Mina foraldrar var har i fem veckor over jul och nyar och min 40 arsdag. Det var fantastiskt att fa ha dem har. Syrran stannade i tva och en halv manad. Jag onskade att de kunnat stanna lite langre, men jag antar att det hade kannts likadant aven om de stannat ett ar. Forhoppningsvis kommer de tillbaka snart. Och jag far val se till att aka hem och halsa pa. Vi gjorde en hel del utflykter nar de var har. Pappas hogsta onskan var att aka till Mt Cook, sa det gjorde vi.

Min fodelsedag tillbringade vi i Queenstown och Glenorchy. Ja vi akte faktiskt anda ut till Routeburn track starten och gick forsta biten... undrar om nagon tidigare har gatt Routeburn i partyklanning??? Marie och jag tillbringade ett par extra dagar i Queenstown, och gick ut och partade som bara tva syrror kan (haltandes hem till vanen fram pa morgonkvisten).

Fodelsedagsfoto.

Jag och Marie gjorde nagra vandor med vanen pa helgerna efter det att mamma och pappa akt hem. Rafa har jobbat hela sommaren sa det ar Marie, Isaak och jag som farit runt med vanen och campat. I nya zeeland funkar det som sa att ju mer man ar ute i naturen desto mer natur vill man ha. Det blev ganska tyst och tomt nar alla akt hem kan jag saga.

Just nu har jag valdigt fullt upp med min PhD. Jag har min ett ars confirmation den 31 mars. Jag har skrivit en rapport och kommer att ge en presentation, sen ska en panel avgora om jag ar bra nog att fortsatta. Det gar nog bra, men lite nervost ar det allt anda. Sen blir det en del tid i Christchurch. Mindre tid med Isaak, vilket kanns jobbigt men kommer att ga bra. Rafa har ju lite lugnare pa vintern. Daremot far jag bo narmare surf igen, vilket naturligtvis ar ett plus.

Vin och kex vid piren i Queenstown,

Frukost i Albert town.