Att surfa ar att leva

Jag ar sa lycklig att vara nara surf igen. Tva timmar till Dunedin ar ju inget jamfort med 14 timmar till Norge. Vi brukade aka till Hoddevik i Norge ett par ganger om aret for att forhoppningsvis fa ett par vagor. Det ar ofta ganska litet men vi sag det som en liten semester och det ar ju helt okej for vagen dit ar sa otroligt fin och paminner faktiskt en hel del om Nya Zeeland pa sina stallen. Surfet gar dock knappast att jamfora med Dunedin. Den har helgen hade vi ett par dagar med riktigt hyffsad surf. En stor ostlig swell och det var vagor lite har och dar. Vi hade en ganska liten surf vid spuddies pa lordagen, och en stor vid Aramoana senare pa eftermiddagen. Jag lyckades scora vid spuddies och fick langsta vagen anda in till stranden. Inte sa stor, kanske axelhojd, men jag lyckades gora fyra ordentliga svangar och var lycklig. Inte fick vi nog efter den surfen. Aramoana var riktigt stort med snabba vagor. Lite for snabba for mig men jag var stoked over de vagor jag fick. Sondagen var lite mindre och kandes latt efter lordagens stora swell. Jag lyckades fa en hel dros med vagor att gora mina svangar pa, och jag lyckades att gora nagra ordentliga cut-backs. Overlycklig. Jag levde pa det i flera dagar. Jag kanner mig sa otroligt levande nar jag far vara nara (helst i) havet. Isaak lekte pa stranden och fick sig ett par vagor han med. Han var nastan lika stoked som jag tror jag.


Pa en av vara turer till Norge.

Isaak ar sa duktig i skolan. Han lar sig att lasa och har en bok pa engelska med sig hem varje dag. Det ar sa roligt att hora hans kiwi dialekt. Vi cyklar till skolan for det mesta. Jag har en cykelkarra som jag satter efter min cykel. Isaak verkar tycka att det ar roligt och jag far starka ben.

Idag raddade jag en get som fastnat i ett staket utanfor mitt kontor. Getter ar tydligen inte de smartaste djur pa jorden. Den forsokte hoppa, fastnade med ett ben och studsade tillbaka. Jag begriper inte hur hon fick in foten dar, den satt stenhart fastkilad mellan staltradarna. Det var bara att klippa upp staketet. Geten sag chockad ut men aterhamtade sig efter en stund. Jag fick leda henne genom hagarna, ut pa vagen och in till sin egen hage igen. Dagens goda garning.


Surfspot i Dunedin, nordost swell.

Att vilja eller inte vilja

Jag undrar ibland vad som driver manniskor. Vad ar det som far vissa att pressa sig sjalva till det yttersta i princip hela tiden, i allt som de gor? Vissa pressar sig sjalva genom livet, medans andra slutar upp med att vilja nagot over huvud taget i ganska unga ar. Jag ser manniskor omkring mig som pushar och pressar, allt ar en tavling, vare sig det galler jobbet eller att kora go-kart, och jag undrar vad i hela friden det ar som driver dem. Jag ser fascinerat pa. Det verkar vara vanligt inom mitt arbetsomrade, och kanske maste man ha lite av den dar tavlingsinstinkten eller tavlingsviljan, eller atminstone viljan att pusha sig sjalv for att orka leva som fysiker. Jag har nog alltid haft en gnutta av det sjalv, eller atminstone viljan att gora det jag tar mig for till 100% och inte lamna nagot halvgjort. Nagonstans fick jag nog, eller atminstone kanns det som om jag kom till nagon form av insikt. Jag gillar fortfarande utmaningar. Jag far en kick av att gora en svang som jag inte klarat i surfingen innan, eller ta mig nerfor en backe som jag aldrig trodde jag ens skulle vaga ga i med mountainbiken, att losa ett problem i min kod eller att klara en i princip omojlig deadline. Jag har inte heller nagot emot att tavla. Jag gjorde nagra triathlon tavlingar innan jag fick springforbud fran min sjukgymnast, och jag fick verkligen en kick av det med. Jag far faktiskt till och med en kick av den forskning jag gor just nu. Men det handlar bara om mig sjalv, och jag gor bara saker som jag brinner for. Det viktigaste av allt ar nog att jag har lart mig att inte doma mig sjalv villket gor att det lattare att se det roliga i det jag gor. Jag skulle faktiskt helst vilja gora fler saker som jag brinner for. Att jamfora mig med andra orkar jag inte med, och livet ar for kort for att gora saker man egentligen inte vill. Det ar till och med for kort for att gora saker man vill. Och forresten sa smakar Pepparmint te fran affaren skrap i jamforelse med det te jag kokar pa min egen mynta.