Mer mountainbike aventyr och local fame

Jag gjorde ett mountain bike race vid Lake Hawea forra aret. De har tre banor, 35km traverse, 95km classic och 125km epic. Jag kom fyra i 35km forra aret, utan mycket traning och bestamde mig da for att gora 95km i ar. Jag hade tankt trana mycket och langa strackor, men tiden har liksom inte rackt till, och det langsta jag gjorde var 81km, veckan innan... 95 km mountainbike ar langt, och banan gar runt sjon Hawea. Det ar mycket kuperat, det gar upp och ner hela tiden, pa stigar och traktorvagar. Det ar stenigt och stokigt och minst 10 river crossings som man far bara cykeln over da det ar for djupt att cykla och for stromt att dra cykeln. Den stora floden man ska over ar Hunter river, i vastra anden av Lake Hawea. Den var rump-hog pa mig i ar, och ordentligt stark. Det ar vilt och helt fantastiskt vackert dar uppe.

Det sporegnade kvallen innan racet och alla var oroliga att floder och vattendrag skulle stiga for mycket. Men pa morgonen var de flesta molnen borta och vinden med. Jag, Rafa och Isaak campade vid Kidds bush, dar starten var. Klockan 7 drog 250 mountainbikare ivag pa ett 95km aventyr medans de spelade Eminems "Loose yourself". Stamning!!!


Frukost i Kidds bush.

Efter malgang i Lake Hawea.

Tyvarr hade jag problem med cykeln. Efter 2km hoppade kedjan av for forsta gangen, och den slirade da jag trampade. Jag trodde forst att det var vaxlarna, och jag var overtygad om att jag skulle vara tvungen att bryta. Jag fick senare utrett att det var kasette, chainrings samt bakhjulet som var helt utslitna. Jag hade den pa service innan, men de hittade inte problemen da. Jag ar ratt sa dalig pa cykel mekanik men jag lar mig! Det tog en hel del av min energi men jag tog mig igenom racet utan storre missoden forutom att kedjan hoppade tre ganger till. Jag tittade inte pa klockan en enda gang forran jag hade runt 15km kvar. Jag hade som mal att kora racet pa 7 timmar. Klockan var nu 13.40. Vi startade kl 7 sa jag hade redan cyklat i mer an 6 1/2 timmar. Aldrig att jag gor 15km pa 20 minuter... Jaja, 7.30 ar inte daligt det heller, det far jag vara nojd med. Jag kom i mal, slut pa energi da jag atit for daligt efter vagen (nagot jag maste battra pa). En bra stund efter sa Rafa "you did well, 6.30 is not bad". "Nono not 6.30, 7.30" sa jag. "you're wrong". Min klocka pa cykeln var fortfarande pa vintertid. Jag slutade 30 minuter snabbare an malet jag satt upp. En sjatteplats i min kategori blev det. Jag var supernojd och stoked efter ett helt fantastisk aventyr. Det har ar livet. Det har ar tamejtusan livet.

Tva veckor senare var det dags for Otago Peninsula challenge igen. Jag gjorde det racet forra aret och det ar ett riktigt tuft race. Jag har ju gjort nagra har i Nya Zeeland under det senaste aret, och OPC ar nog det tuffaste jag gjort. Det ar 43 km som gar over grasfalt, traktorvagar och stigar. Det ar mer uppfor an ner, 1500 m ackumulerad stigning. Manga av backarna ar sa branta och tunga att det inte gar att cykla i dem. Forra aret var en lerfest men i ar hade vadret varit battre. Vi hade riktig tur, solsken och lite vind. Banan var torrare an forra aret, men backarna var lika branta. Jag slog min tid fran forra aret med 30 minuter, men framfor allt kande jag mig mycket piggare efterat. Forra aret hade jag aldrig satt mig pa en cykel dagarna efter racet, men i ar cyklad jag med Teviot Valley mtb group dagen efter. En till uppforsbacke och sen nagra nedfor genom kohagar. Jag ar starkare i ar. Jag kom tva i min klass i OPC, men det var inte manga deltagare. Jag lyckades av nagon anledning ocksa hamna pa forstasidan i Otago Daily Times, den stora nyhetstidningen i Otago, en stor bild som tog upp halva forstasidan. Bilden togs i den forsta backen, en 5km lang traktorvag som gar fran Smiles Beach upp till Highcliff. Sa nu ar jag lite local kandis har :) Till och med killen pa bensinstationen i Alexandra noterade att det var jag pa forsta sidan. Roligt med lite extra krydda i livet! Har ar lanken till online-version av ODT:

http://www.odt.co.nz/news/dunedin/340996/peninsula-challenge-tough-going

 

Just nu gor jag mig redo for min forsta tur pa allvar till Christchurch for att borja andra delen av min PhD. Jag kommer att uppdatera om detta senare.

 

Otago Peninsula.

 

 

 

 

 

Lite mountainbiking

Det har blivit en del fantastiska mountainbike turer over sommaren. Jag hade vantat pa ett bra tillfalle att cykla upp till Obelisken pa Old Man's range, 1700 m over havet, en stigning pa 1300 m utstrackt pa 11 km, sen 20 km nedforsbacke och ytterligare 12 km pa grusvag tillbaka till Alexandra. Min kara pappa och syster slappte av mig vid foten, vid Fruitlands, och jag cyklade upp. Jag maste erkanna att det brande i benen, men kanslan att ta sig upp for det massiva berget ar obeskrivbar. Man kanner sig sa otroligt odkmjuk och respektfull. Bergen som jag annars cyklar i runt Alexandra ser ut om sma kullar dar nedanfor. Det ar forstas kallare dar uppe, en helt annan vaxtlighet och stenarna ar vind-, sno- och regnapinade. Man kanner sig ratt ensam dar uppe, allt ar sa tyst. Utsikten ar helt fantastisk, med sydalperna i bakgrunden och lilla Alexandra och en stor del av central Otago i forgrunden. Nedforsbacken genom Prospect hill track till Clyde ar lang och harligt stenig och skumpig. Tillbaka i Alexandra vantade syster och pappa vid floden med en Subway. Vilken dag!

Old Man's range.

I Januari bestamde jag mig for att gora ett mtb race som kallas "Big Easy". Namnet kommer inte fran att den ar latt, snarare fran att det ar mer nedfor an uppfor. Racet borjar vid Snowfarm utanfor Queenstown, gar ner till floden Roaring Meg, sen over toppen pa Mt Pisa. Det var den mest fantastiska mtb tur jag gjort. Mt Pisa ar 2000 m hogt. Man ser snokladda sydalper at vaster, Southern Lakes, Cromwell i oster. Det ar kargt och tufft dar uppe, och sa fantastiskt vackert. Jag alskar bergen! Det var en total stigning pa 1200 m, totalt 2300 m stenig, gropig, pa sina stallen brant och tekniskt nedfor, over 48 km. Jag hade raknat med runt 4-5 timmar men slutade pa 3.18 och en femte plats. Jag hade ett fanigt leende pa lapparna i en vecka efterat (det sitter nog kvar lite annu). Marie, jag och Isaak hade en superharligt helg i Wanaka och vanen.

Big Easy bike race.

Jag har antligen hittat en grupp att cykla med har i Teviot valley. Det ar en grupp duktiga mountaibikare som gillar en ordentlig uppforsbacke. Kath tog med mig upp pa Mt Benger for ett par veckor sen. Det ar ett 1500 meter hogt berg, en stigning pa runt 1300 m. Jag behover nog inte saga att utsikten ar fantastisk... man ser hela Lake Onslow daruppifran. Och sydalperna. Nedforsbacken Bullock track ar brant, rolig och grasig, och det ar helt fantastiskt att se hela dalen med floden och molnen som tunna slojor nedanfor. Vi cyklar varje mandag. Idag blev den en ordentigt teknisk bana, mer lyfta cykel upp och ner for ordentligt branta klippor och sluttningar, an att cykla! Kul var det! Jag kanner mig sa otroligt tacksam att jag ar frisk och stark nog att orka ta mig upp och nedfor bergen. Det ar verkligen inget att ta for givet. Tack! Jag kom trea i ett mtb race i Glenham, 43 km grinding med mycket upp och nerfor och mycket pa gras. Det blaste som bara den, jag for av stigen ett par ganger, men det var roligt. Mamma, pappa och Isaak var med och hejjade och syrran gick milen.

 

Obelisk pa Old Man's range. Alexandra i bakgrunden.

 

Mt Benger. Fotograf: Kath Kelly

Mt Benger. Magic place! Fotograf: Kath Kelly
 

 

 

 

Den andra sommaren: familje tider

Jag har tankt att uppdatera lange nu, men tider flyger ivag och nu ar det redan slutet av sommaren (den andra sen vi kom till Nya Zeeland). Det kanns att det borjar bli host, men det ar anda valdigt annorlunda mot for hur det kanns hemma I Sverige. Har kanns sommaren sa mycket langre, arstiderna ar inte lika distinkta som hemma. Aven om traden blir gula och faller av pa hosten aven har sa gar arstiderna liksom in i varandra mer. Klimatet ar nagot av det jag gillar bast med Central otago. Det ar varmt och regnar sallan. Bra for fruktodlarna men mindre bra for bonderna... Ett ordentligt regnvader kan vara rena katastrofen for korsbars skorden. De tar in helikoptrar efter ett regnvader for att torka korsbaren.
 

Tomtar arbetar i tradgarden.

Allt i tradgarden har vaxt sa att det knakar. Vi har frysen full redan och det vaxer fortfarande. Haromdagen at vi den forsta egenodlade vattenmelonen.

Mina foraldrar var har i fem veckor over jul och nyar och min 40 arsdag. Det var fantastiskt att fa ha dem har. Syrran stannade i tva och en halv manad. Jag onskade att de kunnat stanna lite langre, men jag antar att det hade kannts likadant aven om de stannat ett ar. Forhoppningsvis kommer de tillbaka snart. Och jag far val se till att aka hem och halsa pa. Vi gjorde en hel del utflykter nar de var har. Pappas hogsta onskan var att aka till Mt Cook, sa det gjorde vi.

Min fodelsedag tillbringade vi i Queenstown och Glenorchy. Ja vi akte faktiskt anda ut till Routeburn track starten och gick forsta biten... undrar om nagon tidigare har gatt Routeburn i partyklanning??? Marie och jag tillbringade ett par extra dagar i Queenstown, och gick ut och partade som bara tva syrror kan (haltandes hem till vanen fram pa morgonkvisten).

Fodelsedagsfoto.

Jag och Marie gjorde nagra vandor med vanen pa helgerna efter det att mamma och pappa akt hem. Rafa har jobbat hela sommaren sa det ar Marie, Isaak och jag som farit runt med vanen och campat. I nya zeeland funkar det som sa att ju mer man ar ute i naturen desto mer natur vill man ha. Det blev ganska tyst och tomt nar alla akt hem kan jag saga.

Just nu har jag valdigt fullt upp med min PhD. Jag har min ett ars confirmation den 31 mars. Jag har skrivit en rapport och kommer att ge en presentation, sen ska en panel avgora om jag ar bra nog att fortsatta. Det gar nog bra, men lite nervost ar det allt anda. Sen blir det en del tid i Christchurch. Mindre tid med Isaak, vilket kanns jobbigt men kommer att ga bra. Rafa har ju lite lugnare pa vintern. Daremot far jag bo narmare surf igen, vilket naturligtvis ar ett plus.

Vin och kex vid piren i Queenstown,

Frukost i Albert town.