Jag gjorde ett mountain bike race vid Lake Hawea forra aret. De har tre banor, 35km traverse, 95km classic och 125km epic. Jag kom fyra i 35km forra aret, utan mycket traning och bestamde mig da for att gora 95km i ar. Jag hade tankt trana mycket och langa strackor, men tiden har liksom inte rackt till, och det langsta jag gjorde var 81km, veckan innan... 95 km mountainbike ar langt, och banan gar runt sjon Hawea. Det ar mycket kuperat, det gar upp och ner hela tiden, pa stigar och traktorvagar. Det ar stenigt och stokigt och minst 10 river crossings som man far bara cykeln over da det ar for djupt att cykla och for stromt att dra cykeln. Den stora floden man ska over ar Hunter river, i vastra anden av Lake Hawea. Den var rump-hog pa mig i ar, och ordentligt stark. Det ar vilt och helt fantastiskt vackert dar uppe.
Det sporegnade kvallen innan racet och alla var oroliga att floder och vattendrag skulle stiga for mycket. Men pa morgonen var de flesta molnen borta och vinden med. Jag, Rafa och Isaak campade vid Kidds bush, dar starten var. Klockan 7 drog 250 mountainbikare ivag pa ett 95km aventyr medans de spelade Eminems "Loose yourself". Stamning!!!
Tyvarr hade jag problem med cykeln. Efter 2km hoppade kedjan av for forsta gangen, och den slirade da jag trampade. Jag trodde forst att det var vaxlarna, och jag var overtygad om att jag skulle vara tvungen att bryta. Jag fick senare utrett att det var kasette, chainrings samt bakhjulet som var helt utslitna. Jag hade den pa service innan, men de hittade inte problemen da. Jag ar ratt sa dalig pa cykel mekanik men jag lar mig! Det tog en hel del av min energi men jag tog mig igenom racet utan storre missoden forutom att kedjan hoppade tre ganger till. Jag tittade inte pa klockan en enda gang forran jag hade runt 15km kvar. Jag hade som mal att kora racet pa 7 timmar. Klockan var nu 13.40. Vi startade kl 7 sa jag hade redan cyklat i mer an 6 1/2 timmar. Aldrig att jag gor 15km pa 20 minuter... Jaja, 7.30 ar inte daligt det heller, det far jag vara nojd med. Jag kom i mal, slut pa energi da jag atit for daligt efter vagen (nagot jag maste battra pa). En bra stund efter sa Rafa "you did well, 6.30 is not bad". "Nono not 6.30, 7.30" sa jag. "you're wrong". Min klocka pa cykeln var fortfarande pa vintertid. Jag slutade 30 minuter snabbare an malet jag satt upp. En sjatteplats i min kategori blev det. Jag var supernojd och stoked efter ett helt fantastisk aventyr. Det har ar livet. Det har ar tamejtusan livet.
Det sporegnade kvallen innan racet och alla var oroliga att floder och vattendrag skulle stiga for mycket. Men pa morgonen var de flesta molnen borta och vinden med. Jag, Rafa och Isaak campade vid Kidds bush, dar starten var. Klockan 7 drog 250 mountainbikare ivag pa ett 95km aventyr medans de spelade Eminems "Loose yourself". Stamning!!!
 |
| Frukost i Kidds bush. |
 |
| Efter malgang i Lake Hawea. |
Tyvarr hade jag problem med cykeln. Efter 2km hoppade kedjan av for forsta gangen, och den slirade da jag trampade. Jag trodde forst att det var vaxlarna, och jag var overtygad om att jag skulle vara tvungen att bryta. Jag fick senare utrett att det var kasette, chainrings samt bakhjulet som var helt utslitna. Jag hade den pa service innan, men de hittade inte problemen da. Jag ar ratt sa dalig pa cykel mekanik men jag lar mig! Det tog en hel del av min energi men jag tog mig igenom racet utan storre missoden forutom att kedjan hoppade tre ganger till. Jag tittade inte pa klockan en enda gang forran jag hade runt 15km kvar. Jag hade som mal att kora racet pa 7 timmar. Klockan var nu 13.40. Vi startade kl 7 sa jag hade redan cyklat i mer an 6 1/2 timmar. Aldrig att jag gor 15km pa 20 minuter... Jaja, 7.30 ar inte daligt det heller, det far jag vara nojd med. Jag kom i mal, slut pa energi da jag atit for daligt efter vagen (nagot jag maste battra pa). En bra stund efter sa Rafa "you did well, 6.30 is not bad". "Nono not 6.30, 7.30" sa jag. "you're wrong". Min klocka pa cykeln var fortfarande pa vintertid. Jag slutade 30 minuter snabbare an malet jag satt upp. En sjatteplats i min kategori blev det. Jag var supernojd och stoked efter ett helt fantastisk aventyr. Det har ar livet. Det har ar tamejtusan livet.
Tva veckor senare var det dags for Otago Peninsula challenge igen. Jag gjorde det racet forra aret och det ar ett riktigt tuft race. Jag har ju gjort nagra har i Nya Zeeland under det senaste aret, och OPC ar nog det tuffaste jag gjort. Det ar 43 km som gar over grasfalt, traktorvagar och stigar. Det ar mer uppfor an ner, 1500 m ackumulerad stigning. Manga av backarna ar sa branta och tunga att det inte gar att cykla i dem. Forra aret var en lerfest men i ar hade vadret varit battre. Vi hade riktig tur, solsken och lite vind. Banan var torrare an forra aret, men backarna var lika branta. Jag slog min tid fran forra aret med 30 minuter, men framfor allt kande jag mig mycket piggare efterat. Forra aret hade jag aldrig satt mig pa en cykel dagarna efter racet, men i ar cyklad jag med Teviot Valley mtb group dagen efter. En till uppforsbacke och sen nagra nedfor genom kohagar. Jag ar starkare i ar. Jag kom tva i min klass i OPC, men det var inte manga deltagare. Jag lyckades av nagon anledning ocksa hamna pa forstasidan i Otago Daily Times, den stora nyhetstidningen i Otago, en stor bild som tog upp halva forstasidan. Bilden togs i den forsta backen, en 5km lang traktorvag som gar fran Smiles Beach upp till Highcliff. Sa nu ar jag lite local kandis har :) Till och med killen pa bensinstationen i Alexandra noterade att det var jag pa forsta sidan. Roligt med lite extra krydda i livet! Har ar lanken till online-version av ODT:
Just nu gor jag mig redo for min forsta tur pa allvar till Christchurch for att borja andra delen av min PhD. Jag kommer att uppdatera om detta senare.
 |
| Otago Peninsula. |
No comments:
Post a Comment