Tillbaka till Nya Zeeland :)

Det var en nästan overklig känsla då vi flygit över nästan hela jorden, och slutligen flög in över Tasman Sea. Det var väldigt turbulent, och inte svårt att missta sig. Tillbaka till Nya Zeeland, landet mitt i stilla havet, med sina vulkaner, dramatiska natur och förkastningar. Att se den vackra vilda västkusten från planet innan vi landade i Auckland kändes ännu mera overkligt.

Vi tog in på hotell en natt, sov från klockan 3 på eftermiddagen till klockan 7 morgonen efter. Isaak vaknade till vid 4 på morgonen och var hungrig, men han fick vänta till frukost klockan 8 då de öppnade. Efter frukost tog vi en taxi till ett område med många bilförsäljare, och efter en dags vandrande och pratande så bestämde vi oss för en van, en Mazda Bongo 2008, som Isaak döpte till Super. Vi fick vänta en dag på Super, men snart var vi på väg söderut. Jag lyckades bränna näsan ordentligt i den starka solen i Auckland, den lossade skinn säkert en vecka efteråt. Vi hade tur och hittade en säng på en second hand butik i Auckland, 100 kr, som hittat! Den passade Super perfekt. Sen blev det Warehous för att ladda med lite köksgrejor så att vi kunde laga mat. Första stoppet därefter var förstås Raglan, naturligtvis. En av världens bästa surfställen. Jag var glad för det var litet och "gutless", perfekt för mina rostiga surfmuskler. Att vakna upp, höra fåglarna sjunga, fåren bräka och se vågorna rulla är nog det absolut bästa sättet att vakna upp på.

Små, fina vågor i Manu Bay, Raglan.

Nästa stopp var Taranaki. Det var första gången jag besökte halvön med vulkanen, och jag åker gärna dit igen. Bra vågor, vattnet är varmt, människorna är supertrevliga. Isaak var fascinerad av vulkanen och ville tala om för mormor, morfar och moster Marie att han sett en vulkan som var 2500 m hög. Det får vänta tills vi får internet. Vi lyckades hitta en perfekt liten strand där vi fick campa ifred. Vackert som bara den med Mount Egmont i bakgrunden.

Den perfekta campingplatsen, med Mt Egmont i bakgrunden

Vi tog senare färjan över från Wellington till Picton, stannade till vid Abel Tasman med de gyllene stränderna, och sedan vidare till Reefton där vi stannade för att säga hej till ett par mycket efterlängtade vänner. Vi tillbringade två nätter i Reefton och det var fantastiskt roligt att återse dem. Reefton är så vackert med sina skogar, berg och djupa flodraviner.

Jag mötte upp med en av mina blivande handledare vid Canterbury University i Christchurch. Roligt att äntligen få ett ansikte på någon som man emailat med under en tid. Varken jag eller Rafa hade ro i kroppen att stanna i Christchurch, vi båda ville så snabbt som möjligt komma till Dunedin, där vi tillbringat flera år innan vi flyttade till Sverige. Vi körde raka vägen, och återigen var det en helt overklig känsla att återse Dunedin. Vi körde raka vägen till St Clair. Sen jag lämnade Nya Zeeland 2009 har jag haft drömmar, säkert varannan natt, att jag kommer tillbaka till Dunedin. Det är kväll, börjar skymma och jag måste skynda mig för att hinna surfa. Nu var det kväll och det började skymma så jag var tvungen att nypa mig i armen för att vara säker på att jag inte drömde. Dunedin, platsen där jag och Rafa en gång byggde upp vårt gemensamma liv, och platsen där Isaak föddes. Det visade sig att även Isaak kom att älska Dunedin.

Utsikten över St Clair, från huset där vi bodde tidigare.